Jag duger som jag är...
Jag duger som jag är.
Det finns inget som kan göra mig till något som jag inte är.
Inget kan påverka mig till den graden att jag inte är jag.
Då jag inte är jag kan allt påverka för det som inte är jag går alltid att påverka.
Då någon försöker säga, du duger inte som du är.
hmm.. undra om någon försöker säga det åt en annan?
Var stark se allt som är du inte det som någon vill att du skall vara.
För en person är verkligen en person, orubblig i sitt "varande" ett kontakt tillstånd av att vara.
Ifall jag inte kunde vara mig själv skulle jag då vara eller "bara" leva?
Såg bara en text "jag duger"....
Jag duger för vad jag är, vem jag är, inte vem tros vara eller borde vara.
Det finns inget som kan göra mig till något som jag inte är.
Inget kan påverka mig till den graden att jag inte är jag.
Då jag inte är jag kan allt påverka för det som inte är jag går alltid att påverka.
Då någon försöker säga, du duger inte som du är.
hmm.. undra om någon försöker säga det åt en annan?
Var stark se allt som är du inte det som någon vill att du skall vara.
För en person är verkligen en person, orubblig i sitt "varande" ett kontakt tillstånd av att vara.
Ifall jag inte kunde vara mig själv skulle jag då vara eller "bara" leva?
Såg bara en text "jag duger"....
Jag duger för vad jag är, vem jag är, inte vem tros vara eller borde vara.
I något ...
I någon ögon är man en annan person, den men inte den, men under nuvarande omstädigheter.
Ifall omständigheterna skall ändras, den är den och jämnförs inte med någon som inte är den, då är den, den.
Hängde du med? läs igen och förstå den texten.
Likaväl l jämnförelsen mellan båda könen, mot varandra, där föreligger det en rivalitet i jämförelsen, som egentligen inte existerar förutom i den jämnförandes huvud. Hur en dragning av paraleller mellan två människor frekvent förekommer, hänrör från vad och varför?
Ifall det är två sportsmän/kvinnor är skulle det vara för att se vilken som är snabbare bättre och den bäste tävlande.
Förekommer denna tävlingen hela tiden i "valet" här i livet, fast vi kan ej kommentera lika öppet vem som är bättre eller sämre bara göra speglingar av två tävlande och se hur de mottas och tolkas. Ven skall då motta och vem skall tolka detta?
Citat ukown"måååånga timmar i samtal med ****** har lett mig till denna slutsats"
Bli seed men se ej, hör det du ej skall höra men du får alldrig höra något utan bara tolka.
För sanningen kan aldrig sägas då den föreligger med klausuler vars nuvarande itgare ej ser som rubbliga.
Även fast sanningen kan vara mer sanning än den sanningen man lever i men varför?
Gillar ordet varför och innehåll i en text som går at koppla till mycket här i livet. =)
I text blir jag förstådd på olika sätt, som i verkligheten, beroende på vem som ser/hör mig, vem som vill se/höra mig.
Allt är relativt då tiden personerna alltid rör på sig kan den inte vara en och samma för mer än ett ögonblick.
/Josef/
Ifall omständigheterna skall ändras, den är den och jämnförs inte med någon som inte är den, då är den, den.
Hängde du med? läs igen och förstå den texten.
Likaväl l jämnförelsen mellan båda könen, mot varandra, där föreligger det en rivalitet i jämförelsen, som egentligen inte existerar förutom i den jämnförandes huvud. Hur en dragning av paraleller mellan två människor frekvent förekommer, hänrör från vad och varför?
Ifall det är två sportsmän/kvinnor är skulle det vara för att se vilken som är snabbare bättre och den bäste tävlande.
Förekommer denna tävlingen hela tiden i "valet" här i livet, fast vi kan ej kommentera lika öppet vem som är bättre eller sämre bara göra speglingar av två tävlande och se hur de mottas och tolkas. Ven skall då motta och vem skall tolka detta?
Citat ukown"måååånga timmar i samtal med ****** har lett mig till denna slutsats"
Bli seed men se ej, hör det du ej skall höra men du får alldrig höra något utan bara tolka.
För sanningen kan aldrig sägas då den föreligger med klausuler vars nuvarande itgare ej ser som rubbliga.
Även fast sanningen kan vara mer sanning än den sanningen man lever i men varför?
Gillar ordet varför och innehåll i en text som går at koppla till mycket här i livet. =)
I text blir jag förstådd på olika sätt, som i verkligheten, beroende på vem som ser/hör mig, vem som vill se/höra mig.
Allt är relativt då tiden personerna alltid rör på sig kan den inte vara en och samma för mer än ett ögonblick.
/Josef/
Dömma eller bara skrika när man är tyst...
Allt är kommunikation och kvinnor skriker som högst när de är tysta.
Tystnad är kommunikation, att inte fråga om den andres åsikt är kommunikation,
att se på någon under tystnad utan kärlek är kommunikation.
Alla säger eller vill säga något, men det är fruktansvärt dålig kommunikation då den
inte erbjuder något budskap att ta ställning till.
"Just a naggin´g , Dead End"
Där inget är möjligt att förklara eller förstå.
Det går ej reagera på ett ord, en fras en indirekt kommentar, vars svar inte existerar för det finns ingen fråga.
Ifall vi skall dömma fel person, den som egentligen inte har med ilskan misstron och eländet att göra,
varför tas denne med? Att dömma till fel person vid fel tillfälle kan ses, tydas som, rädsla att säga sin verkliga mening till rätt person. Är det personen som man dömmer man vill skall vara den man vill dömma, fast denne ej har med contexten att göra? *bisak i dömmandet*
Att dömma utan förklarning varför, om ens ett ord, varför? Det är inte enhetligt med något civiliserat samhäll, närmast Guantanamo om man skall vara ärlig.
"Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru". Ords 21:9
En sitiuation... hopplös eller bara ett samtal bort..
Så mycket som går att sätta ord på här i livet, men ändå väljer vi oftast att vara tyst.
Vid en hemmakväll, väljer vi att se på en film tillsammans, och "tänker" det vi borde har sagt eller går igenom samtalet som uteblev inom vårt huvuds gränser. Inte undra på att det finns så många som måste samtala av sig rent, professionellt, problemen uppstår allt oftare då man ej samtalar. Ett samtal om hur det står till, hur andra har det, hur jag har det, funderingar om arbetet livet, fritiden människor och människor.
När skall vi återigen börja föra konversationer med varandra, under om musiken, filmerna och det på funna "jag vill vara sjäv" skapar oss människor med brister i det tänkande vi va ment att utveckla vidare. Istället för att använda oss av tankeprocesser och lära oss nyabanor, sätter vi på en repeterande händelse som vi är bekant med och lärt oss finna tröst och en del av våran egen identitet i. Så som musiken, maten, datorerna, droger och tv´n. Inte att de alltid är till en negativ effekt för oss men, att det skapar ett problem som vi inte behöver allt kvickare än vi kan hantera dem.
Hur många negativa händelser sker inte för att, "personen hade ingen att samtala med, personen kände sig ensam och mobbad, de såg det som den ända utvägen då ingen såg dem", många och troligen ett mörkertal som vi helst inte vill veta om.
I denna bekanta negativa upprepande stimuli för hjärnan, vad händer så den inte får sin tillfredställelse, när det istället infinner sig en tanke, en sitiuation eller upplevelse som är negativ. Alltid van vid en trygg "säker hamn" att lägga till vid då det visar sig en uppförsbacke, vad händer då man inte kommer till sin "säkra hamn"?
En hopplös sitiuation där man tar till extremer för att finna ett lugn, återställa kaoset som inte får finnas, antligen dämpas under en dimma av alkohol droger, eller läggas i glömskan genom sömntabletter för "en bättre dag i morgon", som få någon annan eller rent sig själv att må ännu sämre fast på ett annat sätt, då det är mentalt på ett fysiskt sätt. Då denna mest ohanterliga av kaos sitiuationer infinner sig vad händer då, vars va människan vars armar skulle vara räddaren i nöden, någon som lyssnade och samtalar. Håller vi på att bli allt mer tysta sociala människor som stänger dörren i möten med andra och kastar bort nyckeln till vårat eget känslomässiga förråd.
Människor vill finna lycka i allt men ifall den bara kommer finnas i "en bekant gläjdande upprepning", hur kommer vi då kunna finna greppet om livet, då vi står stilla medans världen rör på sig.
Alla behöver samtala mer, alla behöver någon att prata och vara med, bli seed få se andra och vara i det sociala rummet, annars blir vi meningslösa tysta osociala människor som kan köpa lycka och välmående, för en kort stund.
/Josef Toka Eriksson
Vid en hemmakväll, väljer vi att se på en film tillsammans, och "tänker" det vi borde har sagt eller går igenom samtalet som uteblev inom vårt huvuds gränser. Inte undra på att det finns så många som måste samtala av sig rent, professionellt, problemen uppstår allt oftare då man ej samtalar. Ett samtal om hur det står till, hur andra har det, hur jag har det, funderingar om arbetet livet, fritiden människor och människor.
När skall vi återigen börja föra konversationer med varandra, under om musiken, filmerna och det på funna "jag vill vara sjäv" skapar oss människor med brister i det tänkande vi va ment att utveckla vidare. Istället för att använda oss av tankeprocesser och lära oss nyabanor, sätter vi på en repeterande händelse som vi är bekant med och lärt oss finna tröst och en del av våran egen identitet i. Så som musiken, maten, datorerna, droger och tv´n. Inte att de alltid är till en negativ effekt för oss men, att det skapar ett problem som vi inte behöver allt kvickare än vi kan hantera dem.
Hur många negativa händelser sker inte för att, "personen hade ingen att samtala med, personen kände sig ensam och mobbad, de såg det som den ända utvägen då ingen såg dem", många och troligen ett mörkertal som vi helst inte vill veta om.
I denna bekanta negativa upprepande stimuli för hjärnan, vad händer så den inte får sin tillfredställelse, när det istället infinner sig en tanke, en sitiuation eller upplevelse som är negativ. Alltid van vid en trygg "säker hamn" att lägga till vid då det visar sig en uppförsbacke, vad händer då man inte kommer till sin "säkra hamn"?
En hopplös sitiuation där man tar till extremer för att finna ett lugn, återställa kaoset som inte får finnas, antligen dämpas under en dimma av alkohol droger, eller läggas i glömskan genom sömntabletter för "en bättre dag i morgon", som få någon annan eller rent sig själv att må ännu sämre fast på ett annat sätt, då det är mentalt på ett fysiskt sätt. Då denna mest ohanterliga av kaos sitiuationer infinner sig vad händer då, vars va människan vars armar skulle vara räddaren i nöden, någon som lyssnade och samtalar. Håller vi på att bli allt mer tysta sociala människor som stänger dörren i möten med andra och kastar bort nyckeln till vårat eget känslomässiga förråd.
Människor vill finna lycka i allt men ifall den bara kommer finnas i "en bekant gläjdande upprepning", hur kommer vi då kunna finna greppet om livet, då vi står stilla medans världen rör på sig.
Alla behöver samtala mer, alla behöver någon att prata och vara med, bli seed få se andra och vara i det sociala rummet, annars blir vi meningslösa tysta osociala människor som kan köpa lycka och välmående, för en kort stund.
/Josef Toka Eriksson
one voice
When there are to many voice´s there is only noice.
Whit one vocie we/you can hear and be hearéd.
Whit one vocie we/you can hear and be hearéd.
Dikt möter you-tube
I am confused about you know, in this life, it´s my life, this feeling inside, Who am i how can i tell you if i am ready or not.
A friend or foe ?
Falling in the darkness, nothing, something, to hold on to, hear me im calling for you.
Will you lift me up ?
Faith, like a prayer almost like this hopeless chain reaktion, is this real, am i awake, where am i?
A dream echoes in eternity, deja vu when i open my eyes, over and over again i see you, you see me.
Invincible beautiful soul, one for all we know, one no one, just the two of us, nobody´s listening life is radio nowhere
Im still waiting holding on to nothing, empty space i will find you.
Somewhere
När man är ledig inte tänker är man ensam i det tomma rummet.
Hur kan närvaro fylla ens inre ifall det redan är fullt.
Då en sjukdom är personlig, går den då att diagnostisera.
Du är jag, jag är du men vi är inte lika.
Se det som skilljer, oss inte det som enar oss, för då ser vi bara oss själva.
Ser man för länge i spegeln försvinner en del av oss in i intet som heter tomheten.
Fyll inte tomheten med det som inte finns, glädje, vänner, känslor, familj är mycket viktigare än "ting".
Allt behöver inte förnyas, du är du, jag är jag, oavsett vad vi tycker och tänker om varandra, va bara dig själv.
Och sedan gick framtiden in i det förflutna och rädslan försvann, glädjen gjorde sig påmind, tänk på det som varit.
Försök att jämföra allt, sätt det i perspektiv, man tjänar på det om och om igen. Sök det du ville, inte det som ej nu går att se, framtiden går aldrig att ta igen.
(svammel eller ej skiter jag i som jag skriver tänker jag, i tid å otid) =)
/toka
A friend or foe ?
Falling in the darkness, nothing, something, to hold on to, hear me im calling for you.
Will you lift me up ?
Faith, like a prayer almost like this hopeless chain reaktion, is this real, am i awake, where am i?
A dream echoes in eternity, deja vu when i open my eyes, over and over again i see you, you see me.
Invincible beautiful soul, one for all we know, one no one, just the two of us, nobody´s listening life is radio nowhere
Im still waiting holding on to nothing, empty space i will find you.
Somewhere
När man är ledig inte tänker är man ensam i det tomma rummet.
Hur kan närvaro fylla ens inre ifall det redan är fullt.
Då en sjukdom är personlig, går den då att diagnostisera.
Du är jag, jag är du men vi är inte lika.
Se det som skilljer, oss inte det som enar oss, för då ser vi bara oss själva.
Ser man för länge i spegeln försvinner en del av oss in i intet som heter tomheten.
Fyll inte tomheten med det som inte finns, glädje, vänner, känslor, familj är mycket viktigare än "ting".
Allt behöver inte förnyas, du är du, jag är jag, oavsett vad vi tycker och tänker om varandra, va bara dig själv.
Och sedan gick framtiden in i det förflutna och rädslan försvann, glädjen gjorde sig påmind, tänk på det som varit.
Försök att jämföra allt, sätt det i perspektiv, man tjänar på det om och om igen. Sök det du ville, inte det som ej nu går att se, framtiden går aldrig att ta igen.
(svammel eller ej skiter jag i som jag skriver tänker jag, i tid å otid) =)
/toka
OS i kina, ett delat intresse...
Såg på Svt igår en intervju med Johansson & Aspelin som skall spela om ett Os-guld mot fransmännen.
Där såg inslaget först ut som att de förlorat men sedan visades att svenskarna vann över världsmästarna, mot finalen.
Hur känns det.. hur känns det att att spela på samma tennisplan som aspelin & johansson spelade på under OS-finalen? (kom ej ihåg orden ordagrannt) Alltså denna fråga ställ till dem som skall spela för guld i dubbel...
Det är nästan som att de som handikappade skall vara glada över att få spela på samma plan. Inte frågar om hur det känns inför finalen, där de troligen kommer ta guld. Vilken inte de johanssson å aspelin gjorde, de fick silvret.
Det är vid denna typen av journalistik som jag börjar undra, är vi lika i medias ögon?
Och onkeligen nej.
Hittils har 63:personer åkte till Paralympics i Kina fått
4 Guld
1 Silver
2 Brons
20 + timmar satsning av SVT
Jämnfört med 133:personer åkte till OS i kinaoch tillsammans fick
0 Guld
4 Silver
1 Brons
700 + timmar satning av SVT
Ifall SVT´s satning skall komma i form av siffor.
Under OS skulle varje athlet i svenska truppen 5.2 timmar kunna få ca 5.3 timmar tv tid per person. 700/133=5.26
Då samma kalkyl gör på athleterna i svenska truppen i Paralympics kommer en liten annan siffra upp ca 0.3 timmar per person.
Är det olika värde på sport och på sport? Skall inte Svt´s publikservice vara minst i förhållande till det antal som är med på respektive OS och Paralympics?
Det hela kan ju inte handla om sponsorpengar då det är vi svenska folket som betalar för denn underhållning som SVT tillhandahåller eller? Att det inte är något mer värde i PAralympics ärväl ett sätt att sätta en stämpel av otilräcklighet i dessa utövares presteringar. Att jag får se 30 minuter perdag i ett sammandrag och ibland får se en hel rullstolsbasket match eller dubbeltennis, är en skämt jämnfört med OS satsningen tidigare månad.
Varför lägger man inte ihop de båda olympiaderna, de vill ju liks utöva grenantalet... ta med BMX som en olympics gren, är den grenen en tävlig eller bedömmingssport på vem som slåss och tränger sig mest? Men vi kanske är så olika att vi inte skall kunna simma i samma bassänger under ett OS. Varför ligger inte Paralympics före OS i tidsplaneringen, är det de fullt friska fysiskt före dem som har fysiska hinder som alltid gäller? Sorligt.. bara sorglit...
Såg en dokumentär om en ung kille som hade autism, tremor torrets + 2 till. DEt som höll honom igång var piller sedan han va 4 eller va det 5 år, Mozart och hans musik och person, samt hans egen skapande kreationer i bild. Denna gav en intervju innan sin första utställning, där han vid ett tillfälle berättad eom sina sjukdomar och om han inte hade dem hade han varit en helt vanlig person.. då säger mannen som intervjuar.. jamen det är du ju, en helt vanlig person.
I detta ögonblicket stannar konstnären till, ser på honom och sträcker fram handen och tackar, går fram och kramar och säger det va det vänligaste som sagts.. men tårar i ögonen.
Bara orden att en människa, en människa med eller utan fyska hinder eller sjukdomar, får höra att han eller hon är en helt vanlig person, kan skapa sådana känslor, det är ett bevis på hur mångparten ser och bemöter andra. Och lika så detta OS som har ett delat intresse... vill visa men vill inte satsa stort då det ej är vad enligt journalistiken lika stort som OS i kina...
Paralympics har fått mer medaljer än den stora OS satsningen.. Kanske borde föra in perstations krav och därefter bidrag till de olika sportsförbunden och föreningarna... inga guld mindre pengar.. osv. =)) vore galet.
ajja dags att se ifall man kommer överleva i lycksele va som spännande just..
lev å må!
Där såg inslaget först ut som att de förlorat men sedan visades att svenskarna vann över världsmästarna, mot finalen.
Hur känns det.. hur känns det att att spela på samma tennisplan som aspelin & johansson spelade på under OS-finalen? (kom ej ihåg orden ordagrannt) Alltså denna fråga ställ till dem som skall spela för guld i dubbel...
Det är nästan som att de som handikappade skall vara glada över att få spela på samma plan. Inte frågar om hur det känns inför finalen, där de troligen kommer ta guld. Vilken inte de johanssson å aspelin gjorde, de fick silvret.
Det är vid denna typen av journalistik som jag börjar undra, är vi lika i medias ögon?
Och onkeligen nej.
Hittils har 63:personer åkte till Paralympics i Kina fått
4 Guld
1 Silver
2 Brons
20 + timmar satsning av SVT
Jämnfört med 133:personer åkte till OS i kinaoch tillsammans fick
0 Guld
4 Silver
1 Brons
700 + timmar satning av SVT
Ifall SVT´s satning skall komma i form av siffor.
Under OS skulle varje athlet i svenska truppen 5.2 timmar kunna få ca 5.3 timmar tv tid per person. 700/133=5.26
Då samma kalkyl gör på athleterna i svenska truppen i Paralympics kommer en liten annan siffra upp ca 0.3 timmar per person.
Är det olika värde på sport och på sport? Skall inte Svt´s publikservice vara minst i förhållande till det antal som är med på respektive OS och Paralympics?
Det hela kan ju inte handla om sponsorpengar då det är vi svenska folket som betalar för denn underhållning som SVT tillhandahåller eller? Att det inte är något mer värde i PAralympics ärväl ett sätt att sätta en stämpel av otilräcklighet i dessa utövares presteringar. Att jag får se 30 minuter perdag i ett sammandrag och ibland får se en hel rullstolsbasket match eller dubbeltennis, är en skämt jämnfört med OS satsningen tidigare månad.
Varför lägger man inte ihop de båda olympiaderna, de vill ju liks utöva grenantalet... ta med BMX som en olympics gren, är den grenen en tävlig eller bedömmingssport på vem som slåss och tränger sig mest? Men vi kanske är så olika att vi inte skall kunna simma i samma bassänger under ett OS. Varför ligger inte Paralympics före OS i tidsplaneringen, är det de fullt friska fysiskt före dem som har fysiska hinder som alltid gäller? Sorligt.. bara sorglit...
Såg en dokumentär om en ung kille som hade autism, tremor torrets + 2 till. DEt som höll honom igång var piller sedan han va 4 eller va det 5 år, Mozart och hans musik och person, samt hans egen skapande kreationer i bild. Denna gav en intervju innan sin första utställning, där han vid ett tillfälle berättad eom sina sjukdomar och om han inte hade dem hade han varit en helt vanlig person.. då säger mannen som intervjuar.. jamen det är du ju, en helt vanlig person.
I detta ögonblicket stannar konstnären till, ser på honom och sträcker fram handen och tackar, går fram och kramar och säger det va det vänligaste som sagts.. men tårar i ögonen.
Bara orden att en människa, en människa med eller utan fyska hinder eller sjukdomar, får höra att han eller hon är en helt vanlig person, kan skapa sådana känslor, det är ett bevis på hur mångparten ser och bemöter andra. Och lika så detta OS som har ett delat intresse... vill visa men vill inte satsa stort då det ej är vad enligt journalistiken lika stort som OS i kina...
Paralympics har fått mer medaljer än den stora OS satsningen.. Kanske borde föra in perstations krav och därefter bidrag till de olika sportsförbunden och föreningarna... inga guld mindre pengar.. osv. =)) vore galet.
ajja dags att se ifall man kommer överleva i lycksele va som spännande just..
lev å må!
som en boll...
Som en skugga i mörkret finner man inte något ljust som lyser upp tillvaron. (Gissa låten)
Detta med praktik vad ska man säga.
Allt som vi lärt oss i teorin när det gäller hygien och renlighet verkar vara en sekundär syssla inom vården.
Smycken, klockor, örhängen, lössnus, som ringar och tidvis hoppas handsanvändningen över.
Vilka anledningar finns då man frågar, "jag har hållit på med detta så länge, är för gammal att lära mig det nya", då tänker man bara "What!". Trodde då det skall förekomma den högsta standarden av vad vi får lära oss basal hygien, så ser man fel allt för ofta i "de utövandes hantering". Hygienen är väl det viktigaste vi har att erbjuda efter vår medicinska expertis och kontakt med patienten, eller?
Är väl frågan om när man anser sig vara allt skickligare, så hoppas det över steg, "det har gått bra hittils" då man "tänjt " på det sätt som egentligen skall användas. Men kunskap och utövande skapas alltså en bristande respekt för renligheten.
Den första tiden, likt ett sådant där litet hus med höns i. alla vaknar tidigt på morgonen, kacklar på, går och går, rengör lite på sina utvalda ställen, och hjälper de som inte själv kan ta hand om maten eller sina basala behov, det gal så är de fika, så är det lunch, så är det fika å fika, å middag. Ett sådant litet hus kan vara förstort och för virrigt när dess innevånare allt mest är förmånga och för o-organiserade. Ett ord kom till tanken rationalisering.
Men ja, kan ju inte efter en sådan liten tidsrymd säga att, det borde vara annars, eller kan jag? Undra hur det skulle vara att fara runt på olika avdelningar inom kummunens och landstingen och observera och sedan ge förslag på hur de olika verksamheternas utövande skulle gå att göra bättre. Vore ett roligt jobb, fast skulle man vara uppskattad? beror på resultatet för dem som får hjälpen och att pengar och tid går att omplasera på det som verkligen behöver mer krafttag.
Den andra tiden, att få vara med om när människors liv markant förändras under ett spann av bara några timmar är helt otroligt. En del lägger sig ner och sover, andra tar ett lättare piller medans de tredje får 5-6 olika sprutor som framkallar att man "somnar", eller som jag fick höra blir förgiftad under kontroll. Helt otroligt vilket finlir det handlar om att söva och övervaka en patient, skulle väl närmast gå att jämnföra med en bil med fem olika kopplingar och växellådor som alla skall samspela på rätt sätt och anpassas enligt den som åker med på turens vikt och häslohistoria. vaddå respekt.
Våra systrar som styr och ställer i det sterial, om någon har kolla på hygien så är det dem. Att gå för nära ett bord medför att man hör en röst från ovan "gå en bit från bordet *med dov röst*" Har koll på allt vad operatören gör med sin kropp sina verktyg och alla andra i rummets rörelser. Då det hamande ett finger fel på något smutisgt från en operatör, blev det dags att utbyta de sterial handskarna eller sätta på ett lager till ovanpå de som redan fanns. För att alla ska få tillgång till det som skapar ordningen i kroppen kommer våra "under" och "sköter" överäkningen allt från pianger, borrar till sprutor. Mer informativa och vanliga va svårt att finna på bygget, under hönsgården.
Men den som utför konstverket, att med lim och skruvr fixa det som en gång vara fel elle sönder, operatörerna.
Varför skall det vara sådan lönskillnad, håll i hatten, ja undra varför. Inte för att det är fel på procentiella löneskillnaden, det är det, men operatörerna är då värda en hög lön, vilket även de som ansvarar för patienten under det långa långa också skall ha. Bara fälla ner hakan och se vad de gör, helt otroligt, med båda fingrarna i den tredimensionella världens tänkande, får man ändå höra en vänlig och väl beskrivande röst om vad de gör och varför. De flesta men en del lade instruerade faktiskt sina At/ST-läkare studerande också inte bara ssk-praktikkanten. Så få men så mycket kunskap, så många ursprung med ett gemensamt syfte att föra sin kunskap och utöva sin expertis på bästa sätt till den som behöver det. Alla kan varje moment på egen hand, men då talas det bara med en kollega. helt otroligt.. och även ibland, har man tänkt aj, under vissa operationer.
Den andra tiden va motsatsen till den första, hoppas bara att den tredje i entren till det lilla huset blir jätte bra då det skall vara i de kommande sex veckorna. Skall läsa handledningen vad jag skall lära mig och visa det för handläggarna, förstr inte varför man ej kan få vara med en person under tiden man är på avdelningen, lite kontinuitet är ju alltid bra, eller hur?
Lite spännande är det men så är livet i övrigt också, man vet aldrig vad som rör sig i huvudet på andra eller i sitt egen ibland. Man ligger där och funderar, för länge för lite, för mycket, eller eller vad det alla andra som gjorde det medans jag sov.. hmm..
Jasi tro intet om någon annan då du ej är insatt eller fullt ut begriper dennes position eller bakgrund fullt ut, lär dig fåga och sedan kanske sdan går det att göra ett uttalande... Men allt "här" går inte förstå... helt enkelt.. "Vad betyder det, det där hur skall det tolkas", men riktigt måste man veta allt, grubbla på det som alltid fyller ens huvud, nej. Det får ibland finnas de områden det som skett som man inte behöver begripa sig på eller ha osagt eller ogjort, It´s all a part of life. Vi är därför gör vi saker rätt och ibland fel, men då det är dags att välja skall vi inte leva i dåét utan i nuét främst.
kommer jag tillbak till dej...
Lev å må, så gott det kan gå!
/toka
Detta med praktik vad ska man säga.
Allt som vi lärt oss i teorin när det gäller hygien och renlighet verkar vara en sekundär syssla inom vården.
Smycken, klockor, örhängen, lössnus, som ringar och tidvis hoppas handsanvändningen över.
Vilka anledningar finns då man frågar, "jag har hållit på med detta så länge, är för gammal att lära mig det nya", då tänker man bara "What!". Trodde då det skall förekomma den högsta standarden av vad vi får lära oss basal hygien, så ser man fel allt för ofta i "de utövandes hantering". Hygienen är väl det viktigaste vi har att erbjuda efter vår medicinska expertis och kontakt med patienten, eller?
Är väl frågan om när man anser sig vara allt skickligare, så hoppas det över steg, "det har gått bra hittils" då man "tänjt " på det sätt som egentligen skall användas. Men kunskap och utövande skapas alltså en bristande respekt för renligheten.
Den första tiden, likt ett sådant där litet hus med höns i. alla vaknar tidigt på morgonen, kacklar på, går och går, rengör lite på sina utvalda ställen, och hjälper de som inte själv kan ta hand om maten eller sina basala behov, det gal så är de fika, så är det lunch, så är det fika å fika, å middag. Ett sådant litet hus kan vara förstort och för virrigt när dess innevånare allt mest är förmånga och för o-organiserade. Ett ord kom till tanken rationalisering.
Men ja, kan ju inte efter en sådan liten tidsrymd säga att, det borde vara annars, eller kan jag? Undra hur det skulle vara att fara runt på olika avdelningar inom kummunens och landstingen och observera och sedan ge förslag på hur de olika verksamheternas utövande skulle gå att göra bättre. Vore ett roligt jobb, fast skulle man vara uppskattad? beror på resultatet för dem som får hjälpen och att pengar och tid går att omplasera på det som verkligen behöver mer krafttag.
Den andra tiden, att få vara med om när människors liv markant förändras under ett spann av bara några timmar är helt otroligt. En del lägger sig ner och sover, andra tar ett lättare piller medans de tredje får 5-6 olika sprutor som framkallar att man "somnar", eller som jag fick höra blir förgiftad under kontroll. Helt otroligt vilket finlir det handlar om att söva och övervaka en patient, skulle väl närmast gå att jämnföra med en bil med fem olika kopplingar och växellådor som alla skall samspela på rätt sätt och anpassas enligt den som åker med på turens vikt och häslohistoria. vaddå respekt.
Våra systrar som styr och ställer i det sterial, om någon har kolla på hygien så är det dem. Att gå för nära ett bord medför att man hör en röst från ovan "gå en bit från bordet *med dov röst*" Har koll på allt vad operatören gör med sin kropp sina verktyg och alla andra i rummets rörelser. Då det hamande ett finger fel på något smutisgt från en operatör, blev det dags att utbyta de sterial handskarna eller sätta på ett lager till ovanpå de som redan fanns. För att alla ska få tillgång till det som skapar ordningen i kroppen kommer våra "under" och "sköter" överäkningen allt från pianger, borrar till sprutor. Mer informativa och vanliga va svårt att finna på bygget, under hönsgården.
Men den som utför konstverket, att med lim och skruvr fixa det som en gång vara fel elle sönder, operatörerna.
Varför skall det vara sådan lönskillnad, håll i hatten, ja undra varför. Inte för att det är fel på procentiella löneskillnaden, det är det, men operatörerna är då värda en hög lön, vilket även de som ansvarar för patienten under det långa långa också skall ha. Bara fälla ner hakan och se vad de gör, helt otroligt, med båda fingrarna i den tredimensionella världens tänkande, får man ändå höra en vänlig och väl beskrivande röst om vad de gör och varför. De flesta men en del lade instruerade faktiskt sina At/ST-läkare studerande också inte bara ssk-praktikkanten. Så få men så mycket kunskap, så många ursprung med ett gemensamt syfte att föra sin kunskap och utöva sin expertis på bästa sätt till den som behöver det. Alla kan varje moment på egen hand, men då talas det bara med en kollega. helt otroligt.. och även ibland, har man tänkt aj, under vissa operationer.
Den andra tiden va motsatsen till den första, hoppas bara att den tredje i entren till det lilla huset blir jätte bra då det skall vara i de kommande sex veckorna. Skall läsa handledningen vad jag skall lära mig och visa det för handläggarna, förstr inte varför man ej kan få vara med en person under tiden man är på avdelningen, lite kontinuitet är ju alltid bra, eller hur?
Lite spännande är det men så är livet i övrigt också, man vet aldrig vad som rör sig i huvudet på andra eller i sitt egen ibland. Man ligger där och funderar, för länge för lite, för mycket, eller eller vad det alla andra som gjorde det medans jag sov.. hmm..
Jasi tro intet om någon annan då du ej är insatt eller fullt ut begriper dennes position eller bakgrund fullt ut, lär dig fåga och sedan kanske sdan går det att göra ett uttalande... Men allt "här" går inte förstå... helt enkelt.. "Vad betyder det, det där hur skall det tolkas", men riktigt måste man veta allt, grubbla på det som alltid fyller ens huvud, nej. Det får ibland finnas de områden det som skett som man inte behöver begripa sig på eller ha osagt eller ogjort, It´s all a part of life. Vi är därför gör vi saker rätt och ibland fel, men då det är dags att välja skall vi inte leva i dåét utan i nuét främst.
kommer jag tillbak till dej...
Lev å må, så gott det kan gå!
/toka
