Dömma eller bara skrika när man är tyst...
Allt är kommunikation och kvinnor skriker som högst när de är tysta.
Tystnad är kommunikation, att inte fråga om den andres åsikt är kommunikation,
att se på någon under tystnad utan kärlek är kommunikation.
Alla säger eller vill säga något, men det är fruktansvärt dålig kommunikation då den
inte erbjuder något budskap att ta ställning till.
"Just a naggin´g , Dead End"
Där inget är möjligt att förklara eller förstå.
Det går ej reagera på ett ord, en fras en indirekt kommentar, vars svar inte existerar för det finns ingen fråga.
Ifall vi skall dömma fel person, den som egentligen inte har med ilskan misstron och eländet att göra,
varför tas denne med? Att dömma till fel person vid fel tillfälle kan ses, tydas som, rädsla att säga sin verkliga mening till rätt person. Är det personen som man dömmer man vill skall vara den man vill dömma, fast denne ej har med contexten att göra? *bisak i dömmandet*
Att dömma utan förklarning varför, om ens ett ord, varför? Det är inte enhetligt med något civiliserat samhäll, närmast Guantanamo om man skall vara ärlig.
"Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru". Ords 21:9
Kommentarer
Trackback
