Vardagenstankar

Som en skugga i mörkret finner man inte något ljust som lyser upp tillvaron. (Gissa låten)

Detta med praktik vad ska man säga.
Allt som vi lärt oss i teorin när det gäller hygien och renlighet verkar vara en sekundär syssla inom vården.
Smycken, klockor, örhängen, lössnus, som ringar och tidvis hoppas handsanvändningen över.
Vilka anledningar finns då man frågar, "jag har hållit på med detta så länge, är för gammal att lära mig det nya", då tänker man bara "What!". Trodde då det skall förekomma den högsta standarden av vad vi får lära oss basal hygien, så ser man fel allt för ofta i "de utövandes hantering". Hygienen är väl det viktigaste vi har att erbjuda efter vår medicinska expertis och kontakt med patienten, eller?
Är väl frågan om när man anser sig vara allt skickligare, så hoppas det över steg, "det har gått bra hittils" då man "tänjt " på det sätt som egentligen skall användas. Men kunskap och utövande skapas alltså en bristande respekt för renligheten.

Den första tiden, likt ett sådant där litet hus med höns i. alla vaknar tidigt på morgonen, kacklar på, går och går, rengör lite på sina utvalda ställen, och hjälper de som inte själv kan ta hand om maten eller sina basala behov, det gal så är de fika, så är det lunch, så är det fika å fika, å middag.  Ett sådant litet hus kan vara förstort och för virrigt när dess innevånare allt mest är förmånga och för o-organiserade. Ett ord kom till tanken rationalisering.
Men ja, kan ju inte efter en sådan liten tidsrymd säga att, det borde vara annars, eller kan jag? Undra hur det skulle vara att fara runt på olika avdelningar inom kummunens och landstingen och observera och sedan ge förslag på hur de olika verksamheternas utövande skulle gå att göra bättre.  Vore ett roligt jobb, fast skulle man vara uppskattad? beror på resultatet för dem som får hjälpen och att pengar och tid går att omplasera på det som verkligen behöver mer krafttag.

Den andra tiden, att få vara med om när människors liv markant förändras under ett spann av bara några timmar är helt otroligt. En del lägger sig ner och sover, andra tar ett lättare piller medans de tredje får 5-6 olika sprutor som framkallar att man "somnar", eller som jag fick höra blir förgiftad under kontroll. Helt otroligt vilket finlir det handlar om att söva och övervaka en patient, skulle väl närmast gå att jämnföra med en bil med fem olika kopplingar och växellådor som alla skall samspela på rätt sätt och anpassas enligt den som åker med på turens vikt och häslohistoria.  vaddå respekt.
Våra systrar som styr och ställer i det sterial, om någon har kolla på hygien så är det dem. Att gå för nära ett bord medför att man hör en röst från ovan "gå en bit från bordet *med dov röst*" Har koll på allt vad operatören gör med sin kropp sina verktyg och alla andra i rummets rörelser. Då det hamande ett finger fel  på något smutisgt från en operatör, blev det dags att utbyta de sterial handskarna eller sätta på ett lager till ovanpå de som redan fanns. För att alla ska få tillgång till det som skapar ordningen i kroppen kommer våra "under" och "sköter" överäkningen allt från pianger, borrar till sprutor. Mer informativa och vanliga va svårt att finna  på bygget, under hönsgården.
Men den som utför konstverket, att med lim och skruvr fixa det som en gång vara fel elle sönder, operatörerna.
Varför skall det vara sådan lönskillnad, håll i hatten, ja undra varför. Inte för att det är fel på procentiella löneskillnaden, det är det, men operatörerna är då värda en hög lön, vilket även de som ansvarar för patienten under det långa långa också skall ha. Bara fälla ner hakan och se vad de gör, helt otroligt, med båda fingrarna i den tredimensionella världens tänkande, får man ändå höra en vänlig och väl beskrivande röst om vad de gör och varför. De flesta men en del lade  instruerade faktiskt sina At/ST-läkare studerande också inte bara ssk-praktikkanten. Så få men så mycket kunskap, så många ursprung med ett gemensamt syfte att föra sin kunskap och utöva sin expertis på bästa sätt till den som behöver det. Alla kan varje moment på egen hand, men då talas det bara med en kollega. helt otroligt.. och även ibland, har man tänkt aj, under vissa operationer.
Den andra tiden va motsatsen till den första, hoppas bara att den tredje i entren till det lilla huset blir jätte bra då det skall vara i de kommande sex veckorna. Skall läsa handledningen vad jag skall lära mig och visa det för handläggarna, förstr inte varför man ej kan få vara med en person under tiden man är på avdelningen, lite kontinuitet är ju alltid bra, eller hur?
Lite spännande är det men så är livet i övrigt också, man vet aldrig vad som rör sig i huvudet på andra eller i sitt egen ibland. Man ligger där och funderar, för länge för lite, för mycket, eller eller vad det alla andra som gjorde det medans jag sov.. hmm..
Jasi tro intet om någon annan då du ej är insatt eller fullt ut begriper dennes position eller bakgrund fullt ut, lär dig fåga och sedan kanske sdan går det att göra ett uttalande... Men allt "här" går inte förstå... helt enkelt.. "Vad betyder det, det där hur skall det tolkas", men riktigt måste man veta allt, grubbla på det som alltid fyller ens huvud, nej. Det får ibland finnas de områden det som skett som man inte behöver begripa sig på eller ha osagt eller ogjort, It´s all a part of life. Vi är därför gör vi saker rätt och ibland fel, men då det är dags att välja skall vi inte leva i dåét utan i nuét främst.


kommer jag tillbak till dej...

Lev å må, så gott det kan gå!
/toka