Dikt möter you-tube
I am confused about you know, in this life, it´s my life, this feeling inside, Who am i how can i tell you if i am ready or not.
A friend or foe ?
Falling in the darkness, nothing, something, to hold on to, hear me im calling for you.
Will you lift me up ?
Faith, like a prayer almost like this hopeless chain reaktion, is this real, am i awake, where am i?
A dream echoes in eternity, deja vu when i open my eyes, over and over again i see you, you see me.
Invincible beautiful soul, one for all we know, one no one, just the two of us, nobody´s listening life is radio nowhere
Im still waiting holding on to nothing, empty space i will find you.
Somewhere
När man är ledig inte tänker är man ensam i det tomma rummet.
Hur kan närvaro fylla ens inre ifall det redan är fullt.
Då en sjukdom är personlig, går den då att diagnostisera.
Du är jag, jag är du men vi är inte lika.
Se det som skilljer, oss inte det som enar oss, för då ser vi bara oss själva.
Ser man för länge i spegeln försvinner en del av oss in i intet som heter tomheten.
Fyll inte tomheten med det som inte finns, glädje, vänner, känslor, familj är mycket viktigare än "ting".
Allt behöver inte förnyas, du är du, jag är jag, oavsett vad vi tycker och tänker om varandra, va bara dig själv.
Och sedan gick framtiden in i det förflutna och rädslan försvann, glädjen gjorde sig påmind, tänk på det som varit.
Försök att jämföra allt, sätt det i perspektiv, man tjänar på det om och om igen. Sök det du ville, inte det som ej nu går att se, framtiden går aldrig att ta igen.
(svammel eller ej skiter jag i som jag skriver tänker jag, i tid å otid) =)
/toka
A friend or foe ?
Falling in the darkness, nothing, something, to hold on to, hear me im calling for you.
Will you lift me up ?
Faith, like a prayer almost like this hopeless chain reaktion, is this real, am i awake, where am i?
A dream echoes in eternity, deja vu when i open my eyes, over and over again i see you, you see me.
Invincible beautiful soul, one for all we know, one no one, just the two of us, nobody´s listening life is radio nowhere
Im still waiting holding on to nothing, empty space i will find you.
Somewhere
När man är ledig inte tänker är man ensam i det tomma rummet.
Hur kan närvaro fylla ens inre ifall det redan är fullt.
Då en sjukdom är personlig, går den då att diagnostisera.
Du är jag, jag är du men vi är inte lika.
Se det som skilljer, oss inte det som enar oss, för då ser vi bara oss själva.
Ser man för länge i spegeln försvinner en del av oss in i intet som heter tomheten.
Fyll inte tomheten med det som inte finns, glädje, vänner, känslor, familj är mycket viktigare än "ting".
Allt behöver inte förnyas, du är du, jag är jag, oavsett vad vi tycker och tänker om varandra, va bara dig själv.
Och sedan gick framtiden in i det förflutna och rädslan försvann, glädjen gjorde sig påmind, tänk på det som varit.
Försök att jämföra allt, sätt det i perspektiv, man tjänar på det om och om igen. Sök det du ville, inte det som ej nu går att se, framtiden går aldrig att ta igen.
(svammel eller ej skiter jag i som jag skriver tänker jag, i tid å otid) =)
/toka
Kommentarer
Trackback