Kl 01:40 ligger på kökssoffan och kommer lägga mig med kläderna på...
I denna världen som bara snurrar runt oss hela tiden.
I tanken är vi alltid någon annanstans, om ens för ett ögonblick.
Ofta är vi bara närvarande i kroppen men i sinnet och själen någon helt annanstan.
Då vi inte utför någonting gör de som är runt om oss som "lever livet" se som hade det skoj.
Vilken roll här i livet vill vi ha, vilket yrke. Vem vill hjälp eller hanter alla eller någon.
Att ha svårt att bry sig om något, är det ska det vara så svårt. In intet att bry sig om hittas det man vill bry sig om.
När man väl är närvarande, ser man livet, i övrigt verkar det bara vara någon som skall upptas av obegripliga sysslor.
Vars är det som skall prioriteras, vars är det som skall ändra världen, kan man ändra något ifall man ej bryr sig och alla.De som är oss nära hur vet vi att de kan hatera och klara av allt i detta.
Tänk tillbaka i livet, vad vars när va jag påväg någonstans, och vars va jag påväg... se vars du ville fara och ändra riktning för du har kommit undan från rätt riktning.
Bara upprepningen av allt som sker i livet, är nog för att skapa problem hos människor tänk på det... både fysiskt psykiskt och emotionellt... Är det då rätt.. eller varför utför vi så himla mycket upprepningar..
Tänk ifall tiden gick att förskjuta, till ett konstant utan upprepning förutom i de man verkligen söker efter coh vill ha nära sig.
En får sin framtid skapta av andra, och till vilket pris, människor som inte själva kan avgöra sin framtid, för de styrs lite dockor. Men att komma med insikten att våran framtid är vår och endast våran att kotrollera, vad än någon/något försöker göra/styra/påverka oss till att vara, göra, förstå och förstöra. Got to break free... som queen en gång sjöng.
Lättare sagt än gjort som alltid i våran allemanslag står skrivet, för då får man inte sin vilja igenom, även fast man velat.
Jag kan vilja, säga, göra, ta in förstå och höra så mycket mer än vad jag gör... bara glasögonen som ibland är suddiga.
Bara ibland glasöonen som är suddiga...
80% våran kommunikation är icke - verbal det vill säga består av kroppsspråk.
Vad då humor... ska tusan ta och hålla käften och vara med folk på utan att föra alldeles för mycket ljud.
Har läst en del kring kroppsspråket vi har och hur vi egentligen rör oss. förhåller oss till varandra.
Ska fortsätta med detta då jag är en som observerar och försöker läsa av omgivningen, fast ibland behöver jag mer än något annan, en snurrande saftblandare ovanför huvudet på ville personer för att förstå vad denne egentligen säger, då en del saker här i livet är okänt för mig.
Fast tycker det är intressant att kunna inte bara höra, utan även se vad någon har i sinnet/själen/hjärtat.
Ont i ryggen och i en fot idag.. Ej hittat min tigerbalsam ännu, jisses suttit och luktat på den för att jag tyckt om den.
Och nu hittar jag den inte... smått justerad men vid gott mod, vad kan man göra liggandes förutom dricka te läsa och lyssn apå musik. å några benlyft..
En svartvit kameleont vilse i sitt inre.
Förändras inte utan valet att finna vishet
Mer lika för varje ögonblick.
Ibland tänker jag för mycket och ibland inte alls, under när jag måste som bäst... då jag bara är.
I tanken är vi alltid någon annanstans, om ens för ett ögonblick.
Ofta är vi bara närvarande i kroppen men i sinnet och själen någon helt annanstan.
Då vi inte utför någonting gör de som är runt om oss som "lever livet" se som hade det skoj.
Vilken roll här i livet vill vi ha, vilket yrke. Vem vill hjälp eller hanter alla eller någon.
Att ha svårt att bry sig om något, är det ska det vara så svårt. In intet att bry sig om hittas det man vill bry sig om.
När man väl är närvarande, ser man livet, i övrigt verkar det bara vara någon som skall upptas av obegripliga sysslor.
Vars är det som skall prioriteras, vars är det som skall ändra världen, kan man ändra något ifall man ej bryr sig och alla.De som är oss nära hur vet vi att de kan hatera och klara av allt i detta.
Tänk tillbaka i livet, vad vars när va jag påväg någonstans, och vars va jag påväg... se vars du ville fara och ändra riktning för du har kommit undan från rätt riktning.
Bara upprepningen av allt som sker i livet, är nog för att skapa problem hos människor tänk på det... både fysiskt psykiskt och emotionellt... Är det då rätt.. eller varför utför vi så himla mycket upprepningar..
Tänk ifall tiden gick att förskjuta, till ett konstant utan upprepning förutom i de man verkligen söker efter coh vill ha nära sig.
En får sin framtid skapta av andra, och till vilket pris, människor som inte själva kan avgöra sin framtid, för de styrs lite dockor. Men att komma med insikten att våran framtid är vår och endast våran att kotrollera, vad än någon/något försöker göra/styra/påverka oss till att vara, göra, förstå och förstöra. Got to break free... som queen en gång sjöng.
Lättare sagt än gjort som alltid i våran allemanslag står skrivet, för då får man inte sin vilja igenom, även fast man velat.
Jag kan vilja, säga, göra, ta in förstå och höra så mycket mer än vad jag gör... bara glasögonen som ibland är suddiga.
Bara ibland glasöonen som är suddiga...
80% våran kommunikation är icke - verbal det vill säga består av kroppsspråk.
Vad då humor... ska tusan ta och hålla käften och vara med folk på utan att föra alldeles för mycket ljud.
Har läst en del kring kroppsspråket vi har och hur vi egentligen rör oss. förhåller oss till varandra.
Ska fortsätta med detta då jag är en som observerar och försöker läsa av omgivningen, fast ibland behöver jag mer än något annan, en snurrande saftblandare ovanför huvudet på ville personer för att förstå vad denne egentligen säger, då en del saker här i livet är okänt för mig.
Fast tycker det är intressant att kunna inte bara höra, utan även se vad någon har i sinnet/själen/hjärtat.
Ont i ryggen och i en fot idag.. Ej hittat min tigerbalsam ännu, jisses suttit och luktat på den för att jag tyckt om den.
Och nu hittar jag den inte... smått justerad men vid gott mod, vad kan man göra liggandes förutom dricka te läsa och lyssn apå musik. å några benlyft..
En svartvit kameleont vilse i sitt inre.
Förändras inte utan valet att finna vishet
Mer lika för varje ögonblick.
Ibland tänker jag för mycket och ibland inte alls, under när jag måste som bäst... då jag bara är.
Kommentarer
Trackback