Vardagenstankar

Ibland undrar jag varför man är här på jorden.
Vilken roll har jag att skapa en förändring, göra något som spelar roll.
Man ser all den oro, krig, svält och hat som speglas i ens tillvaro.
Det blir så mycket att man till slut slutar bryr sig.
Bara då jag ser min familj, de jag älskar och en som är så liten att den inte vet om världen, så vet jag varför.
Men samtidigt ser/vet jag att det är så många som ej får sin röst hörd, är en kuliss och docka i denna föreställningen.
Och det gör en undrandes varför man är här på denna jorden.
Istället för att lägga in körkort lägg in medmänsklighet, att göra något för ens medmänniskor nära som långt borta.
Alla är vi likadana, människor av kött och blod oberoende av hudfärg och religion, ekonomi och siviltillstånd.
Det finns inget värre än att stå kraftlös och ensam inför de svårigheter som ingen skulle kunna föreställa sig ske.
Ingen vid ens sida, ingen att hålla om... vem är det verkligen som behöver stöd här...
Inte den som redan har allt, öppna ögonen och se...
Säg mig varför gör vi inte mer.. förstår inte...
Kanske är det det att vi inte ser oss själv, hur kan vi då se och kunna hjälpa andra.
Men ändå föreställd dig då du ser dig själv... se då till att även försöka hjälpa dem som ej har möjligheten att älska någon ha en chans att säga adjö, för alla redan sagt adjö, försvunnit in i tystnaden.
Visa att man bryrs sig... hur svårt ka det vara...
Förstår inte riktigt, kanske när man blir stor gör man det..