...duvan
Det va en gång en duva som inte kunde landa, alltid i luften med vingarna utsträckta.
Allt är som myror där nere, stora hus och gröna träd som ständigt rör på sig.
Styr in i en luftström som för en uppåt, långt över molnen.
Med den synes som möter duvan där uppe så är det inte konstigt att ej kunna landa.
Varför ska man landa? Varför kan man inte stanna kvar uppe i luften?
På jorden ligger ett näste, högt uppe i ett träd, på jorden går en annan duva och skriker fler små.
Det kanske är dags att landa, våga fälla ihop vingarna och inte bara sväva i det fira.
Kanske det är dags att få världen att stanna upp.
Det är nu dags för duvan att landa, nästa morgon återigen den ska upp.
/Josef
Allt är som myror där nere, stora hus och gröna träd som ständigt rör på sig.
Styr in i en luftström som för en uppåt, långt över molnen.
Med den synes som möter duvan där uppe så är det inte konstigt att ej kunna landa.
Varför ska man landa? Varför kan man inte stanna kvar uppe i luften?
På jorden ligger ett näste, högt uppe i ett träd, på jorden går en annan duva och skriker fler små.
Det kanske är dags att landa, våga fälla ihop vingarna och inte bara sväva i det fira.
Kanske det är dags att få världen att stanna upp.
Det är nu dags för duvan att landa, nästa morgon återigen den ska upp.
/Josef
Kommentarer
Trackback
