Vardagenstankar

En egen röst är att få säga något själv.
Kan även vara att be någon, säga något åt en annan.
Hur känns det då att veta att någon redan vet om ens sitiuation utan att man sagt det.
Utan att det av någon rimlig orsak ska ha känne dom om ens sitiuation.
Ja, skulle säga någon som vill föra en annans talan för att denne en tror att man själv kan.
Nästa som en politiker, snackar mycket om allt å bakom ryggen om allas liv.
Men hur kommer det så sig, kan vara för att man vill skapa förståelse.
Framföra en nyhet, eller rent av bara för att kunna meddelan något oavsett innehåll.
Jag vet inte, är ingen politiker, men brukar då säga till dem som talar om andra att tänka till.
Tänk att utan att ha träffat en person kan man ändå veta så mycket.
Tycka tänka tro om det man ej vet något om, sedan redan ha en bild att visa andra.
Som formar deras sätt att tänka om en person på gott, på ont, se ner på eller vilja lyfta upp.
Är det inte ett val som ett möte mellan två personer ska få ske där och då?
Inte genom en hastig klunga uttalande ord, eller så bokstäver på papper och pixlar.

Vill då berätta min egen historia, men en del har fått framföra en liten del av den... andra.. ja...

Va inte en röst till folket, låt folket på egenhand få prata med varandra, gör det som är rätt istället.


Snipp snapp slut... läs å förstå..