Vardagenstankar

Tror att allt sedan liten har man lärt sig att aldrig ta något för givet, förrän jag ser att det händer, att det som skulle ske sker.
Men då att inte hava tillit till att något är bestämt, kan man då bestämma något. Orka sikta mot ett mål om man inte ser målet som en given möjlighet, utan som en eventuell destination... hmm...
Lika så att alltid vara till hands ifall det så behövs och tid finns, undra om det sitter i generna eller de som "alltid behöver hjälp eller sällskap" som ser detta i en. Samtidigt som man själv väljer, är medmänsklighetens lilla krydda "att vara där", träder in.
Att koppla vidare till det första, har undrat hur detta format ens liv... och ser det som en inverkande faktor..  är ju tusan inte nyttigt..  Hur inverkar det på en självbild/insikt/utveckling, troligen så att en handlings resultat ej får bara annat än ett "ev"="eventuellt"... men genom misslyckanden så lär man sig, men ifall det inte är misslyckanden då det aldrig varit i ens huvud som ett fast mål, så går det inte misslyckats. (Läs den raden några gånger så förstår du) Det hela handlar om en rädsla om att det skall ej ske, att det skall finnas en möjlighet att något skall misslyckats...
Får ta och skapa handlingar som leder till possitiv inverkan här i livet, där i också verkligen se målet och se det som ett "kommande mål"...

Just nu står det lite stilla känner jag... hur ska det få lite mer fart det får var dag visa..


lev å må!