Vardagenstankar

Eller det beror ju på.
Att bara vara när en sådan där liten vagnsittare, som inte annat än glor på en med sådana där tefatsögon.
Det börjar med att man ska vid hålla tystnaden och se till att sömnen ej förbliver blott ett minne.
Men ack fram och tillbaka i takt med sömnens trots detta vid håller den lilla vagnsittaren en mästares i utstirrning match mot mig. Helt otroligt... Går inte bra ihop med män, pschhhhht vet vilken inverkan jag har på sådana där småttingar. De ler då de ser något roligt, och jag är ju som en skallerleksak hela dagarna fast bara inte alla som ser det.
Det är bara svårt att förstå hur livet varit i den lilla formen, alla vi som har ett eget "jag". En hand vars alla fingrar kan greppa min tumme och ej släpper taget. Bara ser på en som om en tavla inte kan granskas mer detaljerat på 30-40 minuter. Fast iofs hur är det då när en vad ska vi säga "vuxen" sitter hukad på knä och tittar tillbaka hela tiden. =)
Det är konstigt vad en del dagar har i julsocken.
Att efter lite gråt och träningen av den lilla rösten (skrik) så får jag ta över och lugna ner den lilla tjejen, amen det va nästan inte nyttigt för min del. Det fanns människor runtom oss hela tiden men jag såg dem inte, aldrig varit så uppsluten i något. Förutom vid hallucinationer av alldeles för hög feber en julmorgon, då jag sprang rakt in i kylen och svimmade. Jisses, vilken förmiddag jag varit med om idag om varje dag vore som denna, förutom då skriket pphör och lika så allt.. What to do!? aaah.. 
Men nån dag jisses ser man ingen som rör sig runt om en igen..

*gamla gubbar fråga inte ifall det är första barnet till den som bara barnvaktar en liten, och verkligen inte bryr sig.*
Bara sticker iväg och bryr sig verkligen inte.

Fick vara pappa för några minuter...