diss å datt å diss igen...

Det man känner är det man ska visa, inte sant? Inte anpassa sig själv till det man tror den andra vill/bör se/uppleva.
Men är det något vi gör, inte då jag alltid. Kan inta en roll av "svarar ser glädjs" men är inte närvarande, eller en glad fasad när det är som värst, bara familj får veta när jag mår sämre. Men "varför är det på detta viset"? Som jag kan tro något om en person/grupp människor men då jag får lite inside information visar det sig att de/denne uppfattat sin egen sitiuation och min som helt annars än vad jag spelgat. Jisses ibland kan man tro men inte alltid veta, fråga hur det står till egentligen är något vi borde göra mer, och jag för den delen.
Inte van att skriva vad jag tycker och tänker, jo det är jag nog, hellre skriva än att säga rakt ut tyvärr, men så blir det då tankarna sätter stopp på intellektet (hur det nu stavas) men då är det tur att bokstäverna finns där för att visa en annan sida en mig, eller av en själv.
Vad ska man vara här i livet för att andra ska tycka att man är en god person? Omtänksam, man ska lyssna, man ska svara i metaforer på hur det skulle kunna gå att ordna den sitiuation som någon annan befinner sig i. Men kan man fastna i detta jag bryr mig verkligen om varje person, och inte bara ett färre antal.... blir då inte att vara omtänksam väldigt ytlig och bara en spegling av personen i frågas tillstånd och det de ej själva ser?... hmmm... Kan man i sin omtänksamhet bli mer än omtänksam efter ett tag fast ään man inte tänkt det?....  tror det ja..
Allt man ska vara är personlig men är det alltid möjligt då det är för mycket mäniskor runt om? Man ska göra allt personligen och på ett eget sätt inte kopiera allt som andra gjort innan en själv. Gäller allt här i livet... men gör man det för de?.. nej för vi speglar andra människor med elelr utan avsikt på bra och på dåligt, beroende av vilket möte vi befinner oss i... tänk ifall man kunde trycka på "jag" knappen.. då man är bara sin egen person.
Sedan ska det man ibland säger komma likt meatloaf from a "Total Eclipse of the heart", men hur lätt är det då man inte vet vad orden betyder eller snarare vad Av knuten säger kommer inte alltid ut rätt ur käften på en.. Nog klurigt att ge någon man tycker om en kram än att tolka PQRTS vågens alla svängningar isåfall skulle polygami vara tillbaka på relationsformerna vi har i samhället.. =)  hehe... ojoj..  *sorry för den meningen(not)* humor..
Alla vi har i våran närhet som vi kan nå, ska vi så ofta som möjligt visa varför just de är värdefull i våra liv. För annars tas allt för självklart, men ifall man ej visar att vad man tycker tänker och är hur vet då de man älskar och värnar om att de verkligen finns i ens hjärta? Okej 55+% är kroppsligkommunitkation med inte på detta planet skulle jag säga.
De som bryr sig om en, är glada roliga, ej försummar och säger något men till slut blir et något annat. Utan att man vet om det, fast det är bara kommunikationen som brister det vet jag. men.. aah... Till slut ser man personen och mer deras person än deras yttre deras sätt att röra, tala och vara runt omkring.  som att hålla i ett litet gråtande barn som man skall trösta finns bara två i det "rummet" just då. jisses går nog inte jämföra en sitiuation där man har mer tillit och är mer kärleksfull än i ett sådant ögonblick där två varanden möts och sammanflätas till en. in en för just då men ack.. för just då, alltid i ens minne.
Oavsett ifall det bara för nu, va då eller är i framtiden så kommer minnet ens känsla som fanns i det ögonblicket alltid vara med en. Oberoende av vad det som komma skall... är alla man värnar om alltid med en, på jorden eller uppe bland stjärnorna spelar ingen roll,... ingen roll alls...
I det ögonblicket behöver man bara använda sig av de enklaste av ord utan stor vikt,... det naturliga lungt sagda eller tänkta orden är det som passar bäst in just då...
Ens presentation av sig själv är det lika viktiga som att vara oss själva? Är vårat ytte mot människor det som sägar vad vi är eller är det vårat ytliga som vi helst inte vill att andra ska fatta oss för oss? Kan vara korrekt alltid propert klädd men måste man vara det för att vara i ett socailtspelrum? kan jag som alla andra vara mig själv som i mitt hem, mjukbxor och en hoody, även överalls annars.. hoppas då det för att vara en fasad av det man ej är normalt måste vara jobbigt!
Bara se upp där ute vet aldrig vars du finner utmaningarna, eller uppskattningarna under kudden i garderoben eller iform av en ord någonstans! never know.. jisses nu har jag svamlat på igen.. =))

Lev å må du är älskad tro inget annat, du är för att ingen är som du (och det kommer ingen att missa)!


/Josef

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0