What the f**k have you done lately!?

I denna världen som bara snurrar runt oss hela tiden.
I tanken är vi alltid någon annanstans, om ens för ett ögonblick.
Ofta är vi bara närvarande i kroppen men i sinnet och själen någon helt annanstan.
Då vi inte utför någonting gör de som är runt om oss som "lever livet" se som hade det skoj.
Vilken roll här i livet vill vi ha, vilket yrke. Vem vill hjälp eller hanter alla eller någon.
Att ha svårt att bry sig om något, är det ska det vara så svårt. In intet att bry sig om hittas det man vill bry sig om.
När man väl är närvarande, ser man livet, i övrigt verkar det bara vara någon som skall upptas av obegripliga sysslor.
Vars är det som skall prioriteras, vars är det som skall ändra världen, kan man ändra något ifall man ej bryr sig och alla.De som är oss nära hur vet vi att de kan hatera och klara av allt i detta.
Tänk tillbaka i livet, vad vars när va jag påväg någonstans, och vars va jag påväg... se vars du ville fara och ändra riktning för du har kommit undan från rätt riktning.
Bara upprepningen av allt som sker i livet, är nog för att skapa problem hos människor tänk på det... både fysiskt psykiskt och emotionellt... Är det då rätt.. eller varför utför vi så himla mycket upprepningar..
Tänk ifall tiden gick att förskjuta, till ett konstant utan upprepning förutom i de man verkligen söker efter coh vill ha nära sig.
En får sin framtid skapta av andra, och till vilket pris, människor som inte själva kan avgöra sin framtid, för de styrs lite dockor. Men att komma med insikten att våran framtid är vår och endast våran att kotrollera, vad än någon/något försöker göra/styra/påverka oss till att vara, göra, förstå och förstöra. Got to break free...  som queen en gång sjöng.

Lättare sagt än gjort som alltid i våran allemanslag står skrivet, för då får man inte sin vilja igenom, även fast man velat.

Jag kan vilja, säga, göra, ta in förstå och höra så mycket mer än vad jag gör... bara glasögonen som ibland är suddiga.
Bara ibland glasöonen som är suddiga...

En svartvit kameleont vilse.
Förändras i sitt inre mot vishet.
Mer lika för varje ögonblick.


"What the f**K have you done lately"




Växlande tokighet och upplevelse intryck..

Åtta veckor där allt och ändå ändå inget, som det känns, sker. Ja, vad skall jag tro "pnv" låter så bra, men verkligheten är "Dfsviitavnpsdk" ja kanske inte förstår.."Datorn fungerar som vanligt inte ingen tid att vara nära patineten som det känns". Kan ju inte som den vårdform jag vill vara del av, på avdelningen. Intet annat än orolig över hur det yrkesval jag gjort kan träda fram i huvudet titt som tätt. Men slås som oftast  ner av jomen det kommer bli bra och skoj allt eftersom tiden går. Gäller väl bara finna en form sätt att ha kontakten med patienter som gör det värt allt detta.
Efter en lång tid av bara praktik, tentor, skollektioner, fika mat och studier, så kom en lång tid av praktik.
Visst var jag lite små nervös inför detta "nya",  en vecka på operation seda kom jag in på avdelningen. Rädd, orolig men också glad och nöjd med allt som sker.. beroende på ssk dagsform och ja hur de runt mig utför sina sysslor så mycket som skall stämma. Att få se så mycket nytt, göra sådant man aldrig förr gjort förutom på en docka. Det är människor vi vårdar och de måste behandlas som det också, en kontakt med patienten är viktigare än ett vårdsystem som inte fungerar, eller va det, det är viktigare att ha datorer som fungerar så vi kan var amer med patienten och mindre i fikarummet eller hur va det.. 
blir så förvirrad i all tid som finns som används felaktigt. Undra hur en vårdplats där allt gjordes rätt och allt fungerade kanske inte möjligt då den mänskliga och tekniska och läkemedels faktorn alltid finns.

Ajja...  10 sidor i helgen borde väl gå.. :D

lev å må å  hoppas kommande veckor har lite mer skoj att visa..

två låtar å kaffe...

Bara två låtar

Efter en städning av lägenheten, en kopp kaffe å lite choklad så skulle lite live musik sitta bra.
Hitta två lite olika men ack så sköna live framträdanden.
Lite hårdare lite bättre förr, men lika väl nu med The unforgiven III
Metallica - Master of puppets från "86" ca 2:40 in i låten försvinner ljudsystemet bara trummor och publiken som hörs.
Och shit va det gör gör sig hörda.

Sedan lite modernare, som fått en slagkraft som aldrig förr. Med Curly sue - live från lidköping  2008, kan bara le undra ifall mobiltelefonerna tagit över trenden att använda tändare. =) Samspel mellan publik och artist? jorru

Aah softa vidare gott folk..

När tiden stod stilla...

Vissa dagar är jag gladare än andra, hur skall man då uttrycka glädjen.
Jag lobbar för ett fint kökshopp, gissar på 1.50cm hopp.

ededs




Hoppas/ar man för högt så kommer man kanske aldrig ner.
Men hoppar man nog högt klarar man alla hinder.
Rätt känsla, vilja, attityd och inget som tynger, "just jump if you fell like it".

Blir nog köpa en sådan kamera, fast med en ett litet blixtsystem.



En helg fylld med vila, Ps3 och "War of 2", samt en hel del sömn.
Det behövs efter denna veckan och för kommande sista veckorna.
Praktik som innehåller allt jag väntade mig och allt jag inte trodde skulle förekomma.
Bara en mentalt jobbig tid, att några timmar kan göra en så trött hade jag svårt att förstå.
Och på detta nu skall man göra en uppgift till skolan på max 10 sidor, hur skall det gå. =))
Hur brukar det gå.

=)




RSS 2.0